Vettni varför jag inte tror på nån gud osv? För att de känns hela tiden att ja straffas med otur. Nu kommer nån jävla kristen eller nått o säger...men han straffar dig bara för du inte tror han osv osv....bara massa jibber jabber. Han älskar alla righ?...han förlåter alla med. Så vad e meningen med att sitta o tro på han när man ändå bara kan be om ursäkt i slutet. Plus att han verkar ju inte änns höra när man ber om hjälp heller. Så där har ni en liten orsak varför jag inte tror på han där uppe. O han är såklart han /hon. Då man inte kan bevisa nått. Lol...blir bara sur o snacka om sånt...

Nästa topic, midsommar. De kunde vart mer underhållande men samtidigt så kunde de varit fett mkt tråkigare. Så det var oki. Inte nått jag personligen uppskattar att hitta på...eller jo men då med folk jag känner o inte massa små ompa loompas. Det var iaf fett nice på natten när dave o jag bestämmde oss för att paddla ut på sjön med en kanot vi "hittat". Som sagt kunde vart roligare...men det kunde lika gärna ha varit mkt sämre. Så over all. 6/10

Åter till de första. Otur. Ja exakt otur...varför förföljs ja av otur...ska absolut inte säga nått som inte är sant, men detta är får mitt perspektiv. Jag hittar en tjej. Hon är otroligt vacker, ni vet så där vacker så hjärtat stannar när hon kollar på en. Hon har intressant, dvs hon har massa intressen som jag gillar. Det är fett lätt att snacka med henne. Hon har egenskaper jag blir knäsvag för! Men vad händer sen...min otur sveper cuben iväg för mig! Allt som finns kvar nu är skuggan av den perfekta. Skuggan kan alltid finna sin väg tillbaka till sin ägare jag vet. Slaget är väl inte helt förlorat...men jag vet inte om jag vågar återta den förlorade tronen :(!

// TailsQue